Ingen större förändring

Halsen fortsätter att ömma lite och ligger kvar på samma intag av morfin. Dock känns det som om att få ner mat är på väg att med små, små steg bli bättre. Under veckan har jag matat ner en hel parisare, dock utan alla tillbehör som senap, ketchup, bröd mm. Tog sin lilla tid, men ändå så gick hela ner. Fortfarande lär man inte kunna vara ute på restaurang och äta som jag frustar och harklar när maten fastnar mer eller mindre vid varje tugga som äts. 

Har börjat dricka Aloe Vera dryck av något slag som kan vara det som gör att det börja kännas lite lättare att äta. Förra gången var det  Aloe Vera-salvan som troligtvis såg till att brännskadorna på hals och ansikte försvann rätt snabbt. De salvor som sjukvården då rekommenderade var utan effekt. Så förhoppningsvis är detta vägen att gå för att komma tillbaks till normal funktion vad gäller maten och att kunna svälja som vanligt. Drycken har verkligen inte en arom och smakupplevelse man vill komma ihåg, mer som att det skapar underlag för mardrömmar även i vaket tillstånd.

Har snöat lite de senaste dagarna. Känner mig så totalt utkörd och orkar knappt något längre känns det som. Måste få fart på kroppen så att flåset kommer tillbaks, som det är nu är det under all kritik. Körde ett pass med skottning på kanske 20 minuter och var tvungen att gå in och vila i 40 för att kunna gå ut och köra vidare. Eva tar en stor bit av detta som jag borde och brukade göra med mer eller mindre lätthet. Upplever att orken på senaste veckorna degraderats rätt kraftfullt och inte som i december då det kändes som om det fanns mer ork i kroppen. 

Ner i Umeå igen, kom ner idag och vi handlade som vanligt på Maxi i Skellefteå, blev potatissallad med rostbiff. Samma som funkade rätt bra förra gången vi var ner gick halvdåligt eftersom det fastnar och brinner av svartpeppar. Sallad och det andra smakade inte alls gott så det blev inte så mycket. Det man ser fram emot är ju den obligatoriska vaniljbullen som ligger och gottar till sig i kylen. Även om den också är lite svår så är det inre mjukt, lent och gott. 

Segheten i kroppen gör att jag inte orkade köra hela resan denna gången heller, som på hemresan sist.  Eva fick ratta sista biten till Netonnet där vi skaffade ännu en elvärmefilt till. Det är ju lite svalt på rummen och tur var det, för det fanns inte något extra täcke uppe på fjortonde våningen. 

Under veckan har även fått tid till käkkirurgen, 250213 som då blir av en vecka innan första efterkontrollen. Nämner det med blödande tandköttet och får rådet att köra med tandtråd oftare. Kört lite med det och med sådana där pinnar. Bara att gnugga på och rensa så mycket som går och ofta.

Gjorde även en impulsbokning på Ving och den 21 februari flyger vi ner till Arlanda och sover över på Radisson inne på flygplatsen. Sedan tidigt på lördagen tar vi flyget till Gran Canaria och är borta två veckor. Helt magisk känsla, framförallt att kunna ta ut de dagar jag inte gjorde i somras, då jag inte tog ut en enda dag semester. Hoppas nu bara att halsen börjar fungera matmässigt, annars blir det fyra kalsonger, två t-shirt , ett par shorts och tandborsten för att sedan fylla resten av resväskan med närmre hundra näringsdrycker. Längtar och har nerräkning av dagar till avfärd!