John Blund hits and hits hard!

Vid 1230 kommer Helena in och sätter en port i armen så det är klart, sedan bär det iväg bort till operation. Supertrevliga som alla andra är på det här stället. Dom förklarar lite mer i detalj vad som skall göras. Dom söver för att kunna klämma, känna och bättre kunna se vad det är för skit nere i halsen. Dom ska även ta vävnadsprovet som dom sedan analyserar när det är klart. När det är gjort kommer mitt ärende åter upp i en ny MDK en onsdag framöver vilket torde bli runt den 16/1 för innan dess är nog inte proverna klara.

Lite löst snack och dom lägger mask över munnen och näsan och går igenom vad dom har gjort och förberett med slangar, rör och andra detaljer som behövs inför op. Efter ett tag säger dom att dom startar och att jag kommer att känna mig lite luddig i skallen och vänsterarmen där dom pumpar in medlet. Jag märker att det börjar hända saker och säger till dom att nu blev det lite suddigt men jag känner mig ändå rätt pigg och kan fokusera på detaljer, i cirka fem sekunder till sedan kom Mr JB, inte 007, med storsläggan och jag vaknade till på uppvakningen när allt var klart.

Ordentligt ont så jag får morfin i porten och det lindrar lite och till slut känns det rätt hyfsat. Försöker dricka vatten men det går trögt och gör ont. Efter ett tag så kär dom ultraljud på blåsan och jag måste pinka innan jag får åka därifrån. 

Uppe på rummet vid 17-tiden och får ett par näringsdrycker. Duktigt hungrig så dom slinker ner snabbt. Kommer ihåg diskussionerna om plåstret och att det skulle sitta kvar under op men dv bytas efter. Går och ställer en fråga till sköterskorna som sitter på expeditionen och den ena av dom är undantaget som bekräftar regeln vad gäller att vara trevlig. Nästan snäser och säger att det står att det skall bytas imorgon och jag försöker få in henne på det snack som varit. När jag pratar med henne skriker hon till och pekar på armen, då har porten öppnats och blodet pumpar ut. Ser att jag lämnat efter mig spår i korridoren. Dom får stopp på porten och skall komma in och byta den på rummet. Ser att datorn är nersölad med blod och kläderna ser ut som om jag varit offer för en seriemördare. Har jag gått i sömnen efter narkosen och gått nere i katakomberna och blivit huggen eller är det bara porten? Ser inte några glipande stora sår eller avsaknad av köttstycken på kroppen så det var nog bara porten.

Fixad port, nya kläder och uppstädat på golv och datorer så är man fit for fight igen. Ringer sjuktransport på Länstrafiken och får till en transport hem 12:25 imorgon. Känslan när man kan bli utskriven en dag tidigare! Dock var det lite nedstämt när det inte ens finns TV på rummet. Jag hade för mig att jag bokat sviten som vanligt men det gick visst inte fram hela vägen. Tur att alternativ finns så man inte missar hockeyn.

Så börjar showen om med sköterskan som antagligen är på sin första anställning och bara ser exakt vad någon skrivit och tar inte till sig ny information. Hon kommer in med 2 ml morfin och jag påpekar att som jag sa tidigare tar jag 4 ml tre till fyra gånger om dagen. Det är 2 mg/ml i den flaskan jag har. Då börjar hon säga att "Ja men 2 (ml) gånger 2 (g) är ju fyra" och jag säger att jag tar fyra ml när jag nu har som mest smärta. Visar henne apoteket-appen och vad som är skrivet i receptet, där det står 2 - 4 ml vid behov. Hon frågar då om hon ska gå tillbaks och hämta 2 ml till... Ger snart upp med henne och plockar mitt "medhavda".

Dom om min förvåning när hon återigen kommer in med samma kopp med två ml och säger något om att i några andra papper står det 2 ml, jag visar henne då igen receptet på apoteket. Hon kommer då med motfrågor om jag får andnöd på natten och andra saker men till slut verkar hon förstå att jag inte sörplar morfin som nån jävla måltidsdryck. 

Fy vad jag längtar hem!

Dagens händelser fångade i lite bilder.