Mailade Nina och kollade om jag behöver tänka på något, men eftersom detta inte är relaterat till cancerdelen, så blir det värre får jag gå till vårdcentralen. Hennes rekommendation är att nöta på med det som går ner, näringsdrycker och vätskeersättning.
En sak som jag tolkar positivt mitt i all skit är att eftersom jag varit utslagen och knappt orkat vara uppe så har Alvedon tryckt tillbaks det onda i halsen och intag av morfin kunnat minskas. Så mitt i pest och kolera finns det en liten ljuspunkt. Känner dock att idag när jag varit uppe lite och ute och skottat en liten bit så återkommer halsen och ger sig till känna, men nu är ju gyllene tillfälle att minska ner så mycket som går för att trappa ner. Kanske slipper dra med sig morfin till Gran Canaria, fastna i tullen, inte kan förklara sig, torska 25 år i arbetsläger för smuggling...
Alla mardrömmar som varit de sista dagarna är nog en effekt av den ofrivilliga minskningen av morfinet men eftersom det mesta skedde när skallen ändå var i något dimmigt tillstånd så har det funkat bra ändå. Förra gången så var det extremt när jag i vaket tillstånd kunde se drakar och lila skidåkare köra omkring på kroppen.
Så nu är tanken att dra ner så mycket det bara går och sedan hoppas att allt "ratatatata i röven" går över och man blir normal igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar