Hela familjen samlad och resa till Björken

Full fart i veckan. Ungarna hade fixat superb middag för att fira Eva som fyllde jämnt. En helt underbar kväll med hela högen av barn och barnbarn. Det är ju så sällan vi är hela gänget samlat så varje gång det sker så värmer det extra mycket! Tjöt, snack, bus och sedvanliga surret, finns inte bättre tillfällen på denna jord när vi alla är tillsammans! Sedan att jag är så hård gör ju att jag aldrig kommer att erkänna att när man sitter här ensam på Björken och tänker tillbaks, så blir det en liten förhöjd fuktighetsgrad i ögonvrån. Glad, stolt och lycklig för hur bra barn med familjer och barnbarn har det. 

Varit lite samtal från och till ÖNH för att reda ut lite tider och om tex fentanylplåster har någon påverkan inför operationen. Det skall inte vara något problem eventuellt tas det bort på fredag innan jag sövs. Givetvis glömde jag alla plåster hemma så får se om dom har något jag kan sätta på efter op. Dom ringde idag på eftermiddagen och undrade om jag kunde komma lite tidigare eftersom det var lite kort om tid mellan min inskrivning och tiden för röntgen, så det blir att ställa klockan mycket tidigare än planerat. Får väl hoppas att det blir ett bra rum i alla fall, dom sa att det är mest enkelrum så det var nog inte några problem. Får se om man kan få "sviten" om dom har något extra bra rum.

Bussresan ner till Umeå gick bra men chauffören var lite lustig, han tvärnitade flera gånger under resans gång, såg inte om det var några djur eller nåt som sprang på vägarna men kom i alla fall helskinnad fram. Checkade in och fick ett rum som väl har en standard som ligger under genomsnittet. Det är rätt spartanskt överlag på dessa rummen.

Testade och gå i kulvertarna från hotellet under busshållplatsen och upp till lasarettet. Har för mig att jag gick där någon gång 2011 när det var skitväder ute. Hade glömt hur långt det var under mark och var helt förvirrad när jag kom upp på markplan. Har i alla fall lokaliserat var jag skall gå för att komma till hissen vid målpunkt A. Känner mig i alla fall stolt att bara gått vilse litegrand där nere och lyckades komma tillbaks till hotellet samma väg. 

De funderingar man fick när man gick där nere i de ödelagda korridorerna var närmast hur många seriemördare som springer omkring där nere. Skrapmärkena i golven kan ju inte ha gjorts av annat än yxor, machete och andra illasinnade verktyg. Så nu har man byggt upp en bra stämning för att kanske köra en horror-rulle när man sitter på rummet.