Är det onormalt med skumma tankar?

Senaste dagarna efter det glädjande beskedet är det någon konstig känsla som infann sig som är som svår att beskriva. Är som man kommit in i någon form av bubbla som dels förstår, dels inte förstår. Nåt man dragit på finns inte men åverkningarna av allt som skett är kvar så på något lustigt, konstigt sätt är det inte någon större skillnad. 

Tror att det är för att det onda tagit tag och ökat i kraft de senaste veckorna som gör att det inte känns någon skillnad egentligen, eftersom det är något som skaver och nöter i halsen. På morgnarna och kvällarna är det värre och då är svullnaden på vänstersidan som störst. Avtar under dagen. Eva påminde om nåt som skedde förra gången som kallades tupphaka som jag fick i slutet av förra strålningen.

Är som om man haft en ovän inne i kroppen, som efter ett antal månaders härjande, tvärt bara dör och slutar. Även om det är en ovän så är det något/någon man umgåtts med så intensivt att det ändå känns som en förlust även om det egentligen skulle kännas som att vara ensam om 7 rätt på Lotto eller ensam vinnare i alla OS-grenar. 

Smärtstillande ligger tyvärr på en hög dos, men bara att stå ut så kommer det säkert en nergång snart för att helt avta. Börjar bli lite smått less på näringsdryckerna men dom funkar över förväntan bra med tanke på att man haft tre smaker enbart snart i ett halvår i sträck. Fick en feberhöjning ikväll, nästan väntat, ungefär på samma sätt som det blir de första dagarna av semestern. Är kanske ett friskhetsbevis?

Som sagt, skumma tankar, som inte går att beskriva egentligen...