Strålning #33 och nu är det bara en kvar!

Går ner till Therese, tandhygienisten. Hon säger igen att allt ser ypperligt bra ut. För att vara en som genomgått denna behandling är det nästan extremt bra skötsel. Tvättningen av den håriga tungan har också gett resultat och det finns nästan inte något kvar, så det är bara att gnugga på framöver tills jag börjar kunna äta fast mat då hippiefrillan inte bygger upp sig på tungan. Hon hittar lite plack nere till vänster på insidan, men där är svårt att komma åt eftersom jag inte kan öppna munnen och riktigt komma åt hela insidan med tandborsten. Får dock en guldstjärna i boken och då får man vara nöjd. Får även med tips på mungele för att hålla igång fuktigheten i munhålan.

Börjar verkligen kännas konstigt. Allt runtomkring känns som om man är i en bubbla, en som varit i sju veckor. All personal som varit suverän som hjälp, stöttat, skämtat, supportat och allmänt sett till att man ska må så bra som det går. Känns som en liten temporär egen familj. På nåt sätt känns det lite svårt att lämna, kan man kalla det nån form av Stockholmssyndrom? Intensiva veckor med ett enda mål att komma igenom 34 st strålningar har nu kommit till vägs ände. Hur ska kommande veckor kännas när man inte har rutinerna med strålningar, röntgen, dietister och tandhygienister? Kanske vi får köpa lite laserpekare och Eva kan köra strålningar varannan dag för att varva ner den delen av dagliga rutinerna.

Lite komiskt att tre st under dagen, två på hotellet och en på kliniken säger att jag sett mycket bättre ut de sensate dagarna. Vi drar paralleller till att smärtbehandlingen ökats och att den inte känts på samma onda sätt de senaste dagarna, kan man säga då att jag drogat mig snygg? I slutändan är det nog bra att vara lite halvful utan stimulantia.

Lägger mig på sängen för att ta fem minuter innan strålningen. Blir fem minuter på lilla visaren, bara tvärdör. Känns att sömn saknas, de senaste nätterna har varit dåliga med bara någon timma sömn totalt per natt. För mycket som far i skallen hela tiden nu inför slutet. Bara en enda strålning kvar efter dagen! 

Får mer info som själva effekten i strålningen, de skador man har nu är de som skapats av de första tre till fyra veckorna, nu kommer en degradering till med de sista veckorna, så det lär luta åt näringsdrycker nån månad till framöver men förhoppningsvis så snart som möjligt vill man ju komma tillbaks till gammal hederlig matkonsumption.

Varit nere med några omgångar och packat bilen. Verkar som om vi skall emigrera om man ser till allt. Börjar allvarligt fundera på om vi kommer att få med allt men brukar ju kunna köra bagage-Tetris på ett bra sätt.

Frida ringer och är på väg, frågan imorgon blir väl om man säger, ställ dig på plattan, jag degar böterna!