Tur med vädret förutom moln i kroppen

Underbart att komma iväg. Slappade igår och gick en vända på stan. Blev tvingade att byta kontakt och kabel till strömmen för husbilen. Det small säkringsr geld tiden. När jag kollar är kontakten full i vatten och konvertern till ingången i bilen är helt bränd och förstörd. Hade kunnat gå illa det där. Eva sa att det klickade i kabeln när hon testade. Jag tyckte till slut att det kluckade. (Skit kul ordvits...)

Vaknar till några gånger som vanligt men är lite seg så inga problem att somna om. Vid 0730 är jag så pigg att tror att jag ska gå upp men tänker bara sträcka ut mig ett par minuter. Resultat, vaknar 1030 igen men nu blir det uppgång. Pigg och stark är känslan så det blir full fart med alla maskiner och planen är att knata upp på stan. Ska gå och ta på mig kläder men det känns som ett mörkt moln som bubblar i kroppen och yrsel kommer rullande. Nästan illamående. 

Tvungen att slänga mig på sängen för det känns som om jag ska tippa omkull. Vilar ett tag och gör nytt försök men samma sak. Skumt kan inte påminna mig att jag har haft denna känsla förut. Får väl tillskriva detta som biverkningar efter onsdagens terapi. 

Vid 13-tiden kommer jag till slut upp och tar dubbel ranson näringsdrycker för att få lite mer energi och det känns ok så vi packar och börjar dra oss mot stan. Vädret är kanon så känslan att komma ut är skön. Dock orkar inte kroppen med alls. Vi hinner väl 300 meter innan jag känner att det funkar inte. Tre pauser på den lilla sträckan, så är det bara att vända. 

Blir så extremt less på att inte kunna fungera som en normal människa. I och för sig är ju status de senaste veckorna glädjande då orken varit helt ok. Bara bita ihop och hoppas att man kommee tillbaka så snabbt som möjligt. 

Blir att sitta ute och läsa på sin Kobo och njuta av värme, sol och nästan vindstilla.