Massor med info

Ulrika ringer och vi surrar om ditt och datt. Skönt att vara på hemmaplan och ha henne som ventil när det gäller nåt man funderar på. Angående alla prylar som jag fått utskrivet på apoteket, så skall jag ta det med distriktssköterskan i morgon bitti, för att få reda på om det är jag som ska beställa för att få hem prylarna eller om hon helt enkelt tar ut dom när det finns på recept för mig.

Den nya svampmedicinen Flucanozol, som jag skall äta en tablett sju dagar i sträck, känns inte som om den gör nån verkan, så hon rekommenderar att jag fortsätter ta den över helgen så hör hon av sig på måndag och så tar vi nya beslut om vad vi ska göra därefter.

Det nya dropp jag ska få innehåller lite mer kalorier än vad den andra innehåller och det finns en liten risk att jag kan börja må dåligt av den. Då är det bara att ringa så får vi ta den smällen när den kommer, för går jag ner i vikt, så kommer dom efter mig med piskan. Kan kanske vara ide att småäta direkt ur det röda Bregott-paketet för att hålla sig uppe i vikt.

Vi pratar lite om hur det fungerar med morfinet och hon säger att det finns ett plåster man kan ta som ska hålla i tre dagar, där man tydligen får dosen kontinuerligt, istf som jag tar nu då 4-6 gånger per dag. Jag tycker det funkar ok med flaskan så vi kör vidare med den ett tag till i alla fall. I och med att magen blir rätt hård, så kan man ta dom där expressdropparna Laxobural, eller så fanns det nåt medel/pulver som man kan blanda vatten eller näringsdryckerna, men jag tycker det funkar rätt bra med magen än så vi får avvakta den också.

Sedan surrar vi bara lite allmänt och avrundar med att hon skall höra av sig på måndag, så får vi se hur allt skall mixas ihop för att återvägen till att vara i normalt skick igen skall gå vidare. Känns nästan som att när man lämnade Umeå, så var det nästan som att slänga sig ut från ett brinnande hus, och landningen var att komma hem och landa mjukt på räddningskudden som består av Ulrika och dom andra som pysslar om mig.

Allra bäst är ju att  få vara hemma hos Eva och ungarna och bara kunna gå och lufsa och slappa några dagar. Det  är ju den absolut bästa medicinen tror jag, som antagligen kommer att påskynda läkningen den också. Sedan är det väl antagligen även ett mått av envishet från en själv också som gör att det bara ska gå vidare.