Hon tar fram det instrument som inte är min favorit men det måste ju göras. Ner i halsen och hon kollar och konstaterar att det inte alls ser bra ut. Tumören har ätit ordentligt och hon det bland annat tungbenet som inte alls ska synas utan det ska vara inbäddat på något sätt.
Konstaterar att framtiden inte ser så ljus ut. Skulle jag få en blödning är risken liten att det kommer att fungera. Hon nämner att det kommer att bli problem att sätta ner slang i halsen. Dom på ÖNH kan klara det men hon trodde inte akutsjukvården skulle klara det.
Om det blir problem med andning kan man eventuellt överväga Trakotomi. https://www.vardhandboken.se/vard-och-behandling/luftvagar/trakeostomi/oversikt/
Enligt henne har man inte kunnat se denna försämring via röntgen men den är mycket tydlig när hon kikar och jämför med hur det såg ut i januari.
Vi diskuterar Docrates och hon har inte något emot att vi försöker där. Hon ska ta kontakt med onkologen i Umeå så snart hon kan för att diskutera att sätta in cellgift för att försöka bromsa utvecklingen. Umeå ville ju vänta med detta tills i slutet av april och sedan agera. Freja vill nog att detta drar igång rätt omgående och jag säger bara kör. Bättre att göra något medan tid finns. Hon upplyser om biverkningar som trötthet, firrningar i fingrar och håravfall. Jag drar ned handen över skallen och säger det blir ändå väldigt lite avfall i så fall och man får till ett litet skratt mitt i all skit.
Angående smärtlindring så anser hon att jag kan öka vid behov även stötta med metadon för att få bättre effekt. Fick ju konstiga känslor av det sist jag provade men får kanske omvärdera eftersom jag nu ibland ligger på maxdos av oxynorm.
Vi pratar om sjukskrivning men idag känner inte jag för det. Oavsett så säger hon att i det skick jag är så skriver hon vilken procent som helst när jag begär det.
Inte riktigt de svar man ville ha eller förväntade mig av dagens besök.
Dags att smälta allt och se var vi landar om hur vi går vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar