Läkarbesöket igår

Läkarbesök igår på morgonen. Läkaren Magnus och Nina är på plats och även en läkarelev. Lite samtal och svarande på en del frågor. Jag verkar vara en av väldigt få som varit nere i Uppsala och genomgått strålning där nere så dom har satt in mig i någon form av extra bevakning. Efter klämmande och fingrar i mun/hals och dragning i tungan så avslutas besöket med den trevliga slangen som skall in i näsan och ner i halsen. Allt tyder på att skadorna inte är så stora alls som förra gången vilket ju är skönt och det behövs inte några verktyg ner i halsen för att verifiera det. 

Vi diskuterar framtiden och det blir PET-scan i Umeå veckan innan jul och sedan har dom MDK den 23/12. Han säger att antingen ringer han och säger att allt är ok, eller att han vill prata med mig öga mot öga. Jag blir lite irriterad och säger att oavsett vad du har att säga vill jag ha det dirket, eftersom att "om man vill prata på tu man hand" så vet jag vad det innebär. Vem blir lycklig över jul om man vet att nåt är fel men inte vad och omfattning. 

Nu räknar ju inte jag med att nåt skit är kvar utan att allt är borta och det bara är uppför som gäller framöver. Får väl se vad som han säger dan före dopparedan, men han kommer inte undan med att säga allt oavsett vad för resultat som röntgen säger. Idag är det egentligen exakt två månader kvar innan man får en ny status om hur det ser ut i tungbasen.

Han tar beslut att jag kör klart det sista fentanylplåstret och vid behov justerar morfin som då tyvärr kanske måste ökas. 

 

Efter läkarsamtalet blir det blodprovstagning med Nina. Vi surrar lite mer avslappat och hon vet ju hur jag vill ha det med raka rör och jag hoppas hon förmedlar detta till läkaren, även dom det är normalt att åka in på lasarettet för samtal vid dåliga nyheter. Hon påminner återigen om detta med fatigue, den där plötsliga tröttheten som kan återkomma i princip när som helst flera månader, ett halvår efter avslutad strålning. Var väl antagligen det jag hade de två första veckorna när de första dagarna tillbringades sovande i sängen runt 20 timmar om dagen. Hon beskriver det som någon form av utbrändhetssymptom och att jag skall vara medveten om det och ta hand om mig om det blir återfall med fatigue.

Då blir det några månaders väntan tills beskedet kommer och fram tills dess borde man väl vara tillbaks till att kunna äta normalt. Tänker tillbaks på förra gången när midsommarmiddagen inte var så stor eller fyllig. 

Citat från det gamla inlägget "Provade att få ner några kvadratcentimeter skinka (smakade väl salt), fick ner ett ägg (vitan) och försökte pressa ner en matsked med mosad nypotatis med smör, med bregott (rött såklart) var för salt."