Strålning #18 och hastighetsrekord

Uppe-före-tuppen-strålning, först i kön idag. Kunde ändå inte somna om vid sextiden så det är skönt att få nåt vettigt gjort. Frågar om CT-scan vad den verkligen gör och där kontrolleras om min vikt hålls och om strålarna träffar rätt ställe. Det går alltså inte att se hur tumören påverkas, för det krävs magnetröntgen. Fick också definitivt nej på att ta bilder inne i kommandocentralen, men det är för att det finns andra patienters uppgifter på skärmarna. Jessica sa att hon kunde komma in och ta stillbilder hur det ser ut under tiden som strålningen pågår, då inne i rummet där jag ligger på bänken.

Frukosten funkar ok, även bacon så det är ju ok så länge det går, späder ut juicen enligt tipset från igår och det är ju lite roligare med lite smak så länge smaken känns. 

Kopplar in nätkontakten efter det att Jocke, hotellchefen sagt att dom aktiverat ett uttag på rummet. Testar och leendet är stort, nästan så att mungiporna slår ihop bakom nacken. Full speed ahead! 700+ är man inte van vid.

Läkarbesöket idag genomfördes av Hillevi som är fastanställd på kliniken, hon berättade att inledningsvis var det tänkt att bara stafettläkare skulle komma och köra en vecka i taget, men att dom till slut såg till att ha några permanent. Vi inleder med lite snack om status och med tanke på att det varit väldigt lite matintag de senaste dagar och en ökad smärta i halsen som sitter djupare skriver hon ut något morfinpreparat jag kan ta istället. Hon stämmer av hur jag gjorde förra gången och om det var några biverkningar, hård mage var en sak så hon lägger till nåt magpulver också. Vi konstaterar lite lätt rodnad utanpå kinderna och att det är sårigt i halsen.

Efter lite strul med hennes stationära dator så kom hon på att hon hade sin egen dator med sig så hon hämtar den för att visa hur strålningen genomförs. Får se skitröntgen på strålarna, var dom träffar och var dom strålar in. Lite lustigt är att tumören sitter på vänster sida men har två strålningar från höger sida och en från vänster. Det syns rätt tydligt på bilderna var målområdet är och hur effekten på strålningen breder ut sig. Det är ett litet område några cm ner i halsen och mest på vänstersidan som effekten är koncentrerad. Protonstrålningen är tydligen så också att det är minskad risk att få yttre skador eftersom man programmerar var stråleffekten skall träffa. Hon lovade att skriva ut lite bilder så man kan se mer om vad som sker när man ligger och slapper i maskinrummet.

Tar upp frågan om varför jag gör CT-scan och det är bara för att se att strålarna träffar där dom skall och att dom ev kan upptäcka viktförlust, tycker väl det är enklare att ställa sig på en våg. Det kan vara så att det kommer in en som strålas som har kraftiga kinder och vid vikttapp så blir kinderna smalare, detta i sin tur betyder då att protinstrålarna får "enklare" att ta sig till tumören och då kan effekten komma att förskjutas. Om så skulle ske måste dom programmera om för att få rätt effekt på rätt ställe. Det är många som frågar om man inte kan se hur tumören blir mníndre eller ej, men det ser man bara på magnetröntgen. Sådan kommer jag att få göra nere i Umeå fyra till sex veckor efter avslutad behandling.

Linda i receptionen ger mig några näringsdrycker efter Hillevi har nämnt det. Vi kommer överens om att jag kan beställa med Skandionklinikens adress som leveransadress.

Gick upp för lunch och insåg att det inte fanns något jag kunde äta idag, men lyckligtvis hade kocken lagat en soppa. När jag fick den kändes den som ett badkar, stor och varm. Jag tog med den ner till mitt rum eftersom jag skulle ha ett möte om några minuter. Underbart god! Den portionen slank ner jag tyckte den var lite kryddig men god. Eva tyckte det var tur att den inte var kryddad så mycket. Same, same but different,  different. Att känna sig riktigt mätt var länge sedan, de man ätit senaste veckan har kanske varit ett par matskedar med mat till lunch och middag.

Tar en morfindos en stund innan middagen tillsammans med "gröna faran". Currygryta till middag, doftar fint, ser perfekt ut, men funkar inte, som tur har kocken gjort en pumpasoppa som lätt avnjuts till den eländiga loungemusiken i matsalen.  Helt ensam så jag får surra lite med receptionisterna och kocken som kom ut. Han får minsann ha riktigt musik inne i köket så jag sa att jag kommer in och äter hos honom i fortsättningen. Jobbar några timmar efter middagen och får ha riktigt tongångar på högsta i öronen.