Idag är det exakt ett år sedan som jag startade min första strålning. Känns rätt avlägset. Eftersom jag tydligen har nån inneboende förmåga att glömma allt som är tråkigt mm så känns det nu nästan som om Umeå nästan inte existerat.
Angående att glömma så har jag tydligen helt glömt av att jag varit med Amanda på akuten. Hon bröt visst sina två tummar och jag åkte in och fixade till henne. Detta finns inte i min minnesvärld, det har jag också tydligen helt förträngt.
Kanske det är en bra egenskap?
Det känns skönt att kunna glömma det som inte är roligt Ulf. Kanske har du ärvt det av mig månntro?! Det fina och härliga är bäst.
SvaraRaderaBra att tandflisan kom bort snabbt. Tugga på i fortsättningen.
Hoppas Amanda fixar tummarna fort. Jag får väl hålla tummarna för att det skall gå bra.
Kramar från mamma.
Jo,man har ju förstått att du är glömmen eftersom du inte ens minns din egen vackra psalmsång på Barbros mysiga morgonstunder..Men fy för att bryta bägge tummarna,hur lyckas man med det..stackarn:/ Ett år går fort, tur är väl det när det gäller såna där tråkigheter..Gott att bara kunna glömma så, och lägga det bakom sej, Ha dé:)
SvaraRadera