Andra kollen

Morgonen börjar bra med att Bosse smsar, ringer och mailar när jag står i duschen. Panik för vår största applikation strular och lirar inte. Påklädning och avtorkning med lurarna ipluggade i öronen. Tillsammans lyckas vi under tiden taxin kör mig till busstationen och ett tag på bussen ner, fixa igång allt.

Först så mötte jag psykologen i entrén för ett snack, direkt när bussen stannat. Hon hade flyttat iväg till tionde våningen. Lite bättre lokaler än på gamla stället där det luktade unket. Själva pratet gick snabbt och var över på en halvtimme. Skall träffa henne igen när jag kommer ner nästa eller nästnästa gång. Sedan blir det via telefon.

Gick bort till strålsköterskorna Eva och Maggan och surrade lite. Kul att se dom igen och få slänga lite vanliga ord med dom. Dom hade byggt om väntrummet och det såg bättre ut nu än förr.

Upp till ÖNH och kolla om det famns nån lucka så jag skulle kunna få komma tidigare men det gick inte så det blir att missa bussen som skulle gå 14:40. Sätter mig och väntar och hoppas på att kunna komma in tidigare i alla fall, men det vart utdraget och försenat ändå.

Det sitter en kvinnlig läkare som kör klämmandet och snabbkikande på och i halsen. Hon hade en elev med sig och efter det var klart säger hon att hon tycker allt ser mycket bra ut. Inväntar den läkare som jag skulle träffa och han kör samma procedur men även slangen genom näsan, äckligt men man börjar vänja sig med det.

Läkaren tycker det ser såpass bra ut att han vill låta Sunderbyn ta över, men den kvinnliga läkaren är hård och säger att dom inte ska gå förbi gängse regler. Så det lär bli minst två resor till hit ner.

Surrade med sköterskan och sa att jag vill ha första tid efter lunch för att jag ska kunna komma hem fortare med 14:40-bussen, så jag kommer nog att få tid 13:15 nästa gång.

Snäppet förbi Björken och surrar några snabba ord med Katja. Hon kan då verkligen inte ha några negativa vibbar nånsin. Hon är som ett enda skuttande leende när man träffar henne. Tyvärr så kanske hon inte får fortsätta när Therese kommer tillbaks om ett par veckor, men man får ju hoppas det reder sig. Kul att surra bort några minuter.

15 minuter tills bussen går och äntligen på hemväg igen!