Torr och svullen.

Så kändes tungan i morse, måste väl ha snarkat eller haft munnen vidöppen hela natten, men sovit gott hela tiden fram tills klockan ringde. Tur man har koksalt stående bredvid sängen, så man kan gurgla ur sig det första man gör. Skulle nästan inte kunnat prata med mig själv ens med den tungan. Först en vända till tandläkaren som ser spår av "champinjonerna" i munnen, och säger att det bara är att fortsätta med den medicinen. Hon polerar och gnuggar med lösning, går fort och är effektivt där uppe. For tillbaks upp på rummet för att jobba några timmar innan det var dags för dagens strålning. Dom såg att halsen börjar få ta emot stryk även på utsidan nu och hörde efter om jag har salva att smörja mig med. Får kanske ner och kolla om det räcker med den salva jag har eller om man ska kliva upp med nåt fetare.

Rob kom förbi vid halvfem-tiden och tjötade lite grand. Jag var och gav han en balja kaffe och vi satt i restaurangen och surrade lite. Det var nån form av uppträdande med en snubbe som spelade gitarr och han började med nåt jazzaktigt, och då började det bli lite allergiska utbrott på kroppen. Han var väl iofs duktig, Rob sa att han var bra, och ger en gammal yrkesmusiker som han, killen ett gott betyg är han säkert bra, även om musikstilen är bland det sista jag skulle lyssna på. Vi gick upp till rummet och surrade på lite mer och sa som så att jag ska slå han en signal imorgon så åker jag med Rob hem till Piteå på fredag. Ska bli skönt att slippa bussen och ha "privat-chaffis" hem.

Väntar en hårt komprimerad förmiddag imorgon, när jag ska till dietisten 09:00 och direkt därefter väntar dom med öppna armar på mig våningen nedanför för strålningen och sedan direkt därefter blir det läkaren. Himla skönt att få alltihop på samma veva när man ändå är där borta.