Det verkar vara förseningar som sedan bekräftas av att sköterskan meddelar att dom legat efter hela dagen på grund av nånting som strulat med utrustningen. Det hela skulle starta 1150 men kom att bli senarelagt.
Dom börjar med att kolla sockret i kroppen, för har man för högt socker så kan man inte göra undersökningen, tror jag hade nåt värde på fem eller nåt, vilket tydligen är bra värde. Han kopplar en kanyl och slang i armen där dom ska skjuta in kontrasten mm.
Får sedan ett litermått fullt med vatten som jag ska dricka, tror det var för att pressa ut urin eller nåt eller för att få fart på kroppen, glömde fråga, men det skickade man ju i sig på ett par minuter. Bad om mer för jag var både törstig och hungrig.
1250 först kommer han in med en rullande apparat. Det är den radioaktiva vätskan som ska in i armen. Går snabbt att få i sig. Sedan börjar en lampa blinka på väggen och han förklarar att de är en varningslampa på hur mycket radioaktivitet det finns i rummet. När det är klart så skall jag ligga blick still i 20 minuter så att vätskan skall gotta till sig i kroppen. Ligger bara och durar och slappar och mår rätt väl.
När de 20 minuterna gått så får jag läsa boken igen men ids inte utan halvslappar ett tag till. 1345 kommer dom in och det är dags att "springa in" till maskinen. Läggs på rygg med armarna ovanför huvudet och dom kör ca 10 minuter fram och tillbaks och tar bilder av lungor, och mage i denna körning tror jag. Dom avslutar första passet med en större laddning kontrastvätska och en extra körning.
Därefter ut ur maskinen och får flytta ner armarna så dom ligger efter kroppen och låsa fast huvudet. Sedan in ett par vändor till för att scanna hals och huvud. En ny laddning kontrast men får köra ett varv extra med huvudet tippat bakåt, för tydligen var det nån plomb som skymde nåt område dom skulle titta på.
Sedan är det bara att slänga sig av bordet för att dom har fler som skall in och scannas. dom frågar om jag haft problem med kontrast förut, men eftersom jag aldrig känt nåt konstigt så får jag gå och börja resan hem igen.
Snäpper upp på Björken för att kolla om Therese är där, men oturligt nog har hon semester just igår, så jag tar och ringer och bokar om bussen så att jag kommer från Umeå en timma tidigare. Bussen är grisbilen tyvärr som går in i varenda liten by med över tre personer känns det som. Hemma en halvtimme tidigare, men hellre det än att sitta och glo nere i Umeå.
