Årsdagen för start

Idag är det exakt ett år sedan som jag startade min första strålning. Känns rätt avlägset. Eftersom jag tydligen har nån inneboende förmåga att glömma allt som är tråkigt mm så  känns det nu nästan som om Umeå nästan inte existerat.

Angående att glömma så har jag tydligen helt glömt av att jag varit med Amanda på akuten. Hon bröt visst sina två tummar och jag åkte in och fixade till henne. Detta finns inte i min minnesvärld, det har jag också tydligen helt förträngt.

Kanske det är en bra egenskap?

Tanden

Fick snabbtid förra veckan på fredagen och det var mycket riktigt en liten tandflis som blev kvar när dom drog ut visdomstanden. Hon stack bara in pincetten och drog ut biten som var begravd lite i tandköttet. Sa åt henne att kommer det fler sådana här bitar så kan jag ju slita ut dom själv.

Visdomstandsstrul

Kände igår att det var som nåt skräp som satt under tanden efter middagen. Gick och borstade tänderna och tyckte det försvann. När jag sedan for och hämtade Amanda och Tim på flyget, så tyckte jag att det kom tillbaks igen. Ny tandborstning efter jag kom hem men det satt som kvar ändå.

Började känna efter för att riva bort det, men upptäcker att det är nåt vasst som sitter i underkant av tandköttet på insidan tandraden, kanske en halv centimeter nedanför "locket" där visdomstanden suttit. När jag börjar kolla efter verkar det som om det kommer ut en benflisa rätt ur tandköttet. Vass som tusan. Börjar även känna mig alldeles öm i tungkanten eftersom tungan glider mot flisan och repar.

Kändes bättre idag på fm, men sedan blev det värre igen. Ringde Folktandvården, men dom har ju bara telefontid till 11 på dagarna. Så jag drar en pling dit till dom imorgon för att kolla upp vad det kan vara. Känns ju som om det är felgjort nånting när dom drog visdomstanden. Kan ju varit denna pryl som legat latent och blött när jag haft blodsmak mm i munnen för ett tag sedan.

Inget mer Umeå.

Läkaren tycker det ser såpass bra ut att han tycker att han kan skriva om mig till Piteå. Det är ju kanon för då slipper man ju alla eländigt sega resor hit ner. Nästa besök blir om fyra månader och få förhoppningsvis i Piteå. Sunderbyn duger väl, men så skönast är ju att bara kunna snäppa iväg från jobbet en halvtimma och få allt fixat som nu tar en hel dag i anspråk.

Trodde man skulle få träffa Therese en sista vända, men hon har semester. Träffade Katja istället som tydligen fått halvtid på hotellet. Kul för henne, för hon visste ju inte vart hon skulle ta vägen när Therese om hem igen. Hon lovade att hälsa till Therese och har man vägarna förbi kanske man snäpper förbi bara för att säga tjenare till henne.

Ringer upp till stället för sjukresor för att bekräfta avgångstiden får bussen, och gissa vad, jag hade skrivit in fel tid i kalendern. Sicken tur att jag kände på mig att nåt inte stämde. Hade ju varit världens sämsta timing om man missat bussen hem i eftermiddag.

Helikoptersömn som vanligt

Givetvis så har man helikoptersömn innan man ska ut och resa nånstans. Vart inte många timmar inatt, men bara ligger och skruvar sig och vågar inte somna om för att man är rädd att missa klockans ringsignal på morgonen. Detta blir tredje vändan ner och näst sista resan ner till Umeå förhoppningsvis. Allt känns ju ok, så det är ju bara transportsträcka. Segt att vara på rull i en hel dag, för att träffa läkaren några futtiga minuter.

Torrheten i munnen känns bättre men kommer och går lite fram och tillbaks. Känns i alla fall som om det vänder nu och går mot rätt håll. Ska passa på att köpa lite mer salivsalva nere i Umeå, eftersom den var svår att få tag i här hemma.

Talar om trollen...

Några minuter efter jag satt och funderade igår om jag ska ner snart igen, så får jag ett pling från Eva som säger att det kommit ett brev. Skall ner den 19/3 på det tredje återbesöket. Är lite segt att sitta på bussen hela vägen fram och tillbaks i drygt 6 timmar, bara för att komma in till läkaren och ha det avklarat på 15 minuter.

Skönt för nu verkar det ju bara bli ett besök till nere i Umeå, sedan kanske jag kan få till det så att jag får ta återbesöken i Piteå eller Sunderbyn. Bäst hade ju vart i Piteå, så jag lär tjöta mig till det. Skulle det inte gå får man väl ta vägen dit upp, men skönast hade ju vart att få det på hemmaplan.

Över ett år sedan beskedet kom

Snacka tiden går fort egentligen, det är ett år och en dryg vecka sedan (2011-02-24) som jag fick beskedet att jag hade cancer i halsen.

Känns som om torrheten ger med sig lite nu i alla fall, är bara nån/ett par gånger per natt man vaknar av torrheten, men sedan är det ju strulet på jobbet som gör att man sover så dåligt också nu för tiden. Får väl se hur det utvecklar sig här framöver, men personer en bit upp i hierarkin har då verkligen lustigt sätt att se på saker och ting.

Borde även komma nån form av meddelande om att jag ska ner till Umeå igen för den återkommande tremånaderskontrollen. Var ju nere 2011-02-05 senast, men det dyker väl säkert upp snart, gör det inte det får man väl ta tag i det och maila eller ringa ner. Dom kanske lyckas strula till det igen.