Brott mot Genevekonventionen?

Fick utskrivet Plenvu, för att laxera och rensa. Startade i går kväll och sånt helvete har jag aldrig varit med om. Har varit uppe i princip hela natten och suttit på toa och mått riktigt dåligt. Sedan skulle omgång två dras igång 0600, då hade jag fått max en timmas sömn. Vågade ju för tusan inte blunda, för det var snabba ryck när det började vibba i slutmuskeln.

Detta höll på i princip kontinuerligt tills vi skulle åka och det var på gränsen att jag klarade att gå från bilen till avdelningen på våning 6. Var tvungen till en sista vända innan jag gick in till rummet där det skulle ske en koloskopi. En manlig sköterska skulle sätta nål för jag sa att jag vill ha smärtlindring och lugnande. Det som var lite skräck med honom var att dels var han rätt gammal, hade cocacola-bottnade glasögon och skakade som om han hade Parkinson. När han skulle sticka för att sätta in nålen tänkte jag att det är det sista jag ser av mitt armveck, men efter lite "shake and try" fick han in nålen. "Bra start" när man redan har nerverna utanpå kroppen.

Sköterskan Karoline kom in och gav mig päronfestis. Hon sa att jag var tvungen att få i mig lite sött innan dom drog igång. Fick sedan lite lugnande och smärtlindring. Sedan kommer läkaren in, en äldre kvinna och dom drar igång. Det var bland det jävligaste jag varit med om. Dom får stanna efter ett tag och ge mig mer smärtlindring som jag inte vet om jag ens noterar att det fungerar, jag tror jag hade behövt dubbla upp den dosen en vända till. Till slut säger dom att det är klart och med det man varit med om så känns det som om man skulle anmäla dom för brott mot mänskligheten och Genevekonventionen. Även om jag innerst inne vet att dom inte gör det för att jävlas så känns det lite som om det var deras uppdrag idag.

Vi fick sitta i ett rum och jag fick ligga och vila innan vi kunde åka, vi skulle även invänta besked från läkaren, som kom in efter ett tag och meddelar att allt är ok, jag kommer troligtvis inte att behöva någon mer screening. Bara dom orden att inte behöva göra om detta helvete gjorde att jag kunde börja tänka på att komma tillbaks till verkligheten.

Tänkte jobba lite när jag kom hem men kände att efter en natt utan sömn så bara dog jag i sängen och sov ovaggad fram till 1530 då det var dags att göra iordning för videosamtal med onkologen, en ny läkare denna gången som hade en läkarelev med sig. Han hade fått ner info om att vi pratat med Gunilla i Uppsala, men korrigerade att det var med Frida, men han förklarade att det finns olika CAR-T behandlingar. Den som jag får är anpassad för hals och kan användas till andra kroppsdelar, den som är nere i Umeå har andra delar som den riktar in sig på. 

Han nämner även att det kan gå att komplettera med cellgifter eller köra enbart cellgifter och detta är kanske något dom överväger efter nästa röntgen. Dom har sådana problem att synka mellan Norrbotten och Västerbotten så han kan inte gå in och se om det finns lediga tider i Piteå så det får skjutas på så får vi se när det kan bli en ny tid.

Angående slemmet meddelar jag att det har blivit värre och jag har svårt nu att göra mig förstådd. Tex så fick Eva komma in till undersökningen idag för att vara "tolk" för dom förstod inte vad jag sa. Lika problem har jag på jobbet och har vid flera samtal med beställare fått skriva i chatten istället för att kunna föra ett samtal. Han rekommenderade en tablett som kan öka saliven och kanske göra den mindre kletig. 

Vi tar även upp Botox och om det går att få en ny omgång och det skulle han kontrollera. Detta för att kunna mjuka upp käken nu när jag skall börja med käkträningen.

Så vi avvaktar ny tid för röntgen. När vi avslutat samtalet skall jag kontrollera tabletten för att se om den finns i Hortlax, men det gör den inte. Finns inte på något apotek överhuvudtaget i hela Sverige. Så jag skriver ner till honom och hör om det finns alternativ.

Antalet besök på toa har minskat lite men är fortfarande inte ens tillstymmelse till att vara normal och nu är klockan 2030. Börjar känna mig riktigt sliten så jag vet inte om jag orkar med hockeyn ikväll. Får se om jag pallar med en period i alla fall. Period två avklarad. Nu är det segare men somnar jag så gör jag det. Kollar men råkade vila ögonlocken ett tag men det hjälpte laget för när jag kikade upp så hade vi två mål mer än i hade sist.  Nu blir det USA imorgon!

Gurglar nåt grymt i magen än. Låter som det ska bli vulkanutbrott. Lite less när det nu hållit på i över 24 timmar i sträck. 

Ge mig ett liv med lugn i magen!