Selen skall tas igen och återstart med salivbromsaren

Får besked från sköldkörtelavdelningen att jag ska börja med selen igen – samma selen som de för inte så länge sedan sa att jag skulle sluta med. Jag frågar varför läkaren nu ändrat sig, och svaret blir att det varit lite rörigt med flera sköterskor inblandade. Jaha, tänker jag, sitter de där och kastar tärning eller singlar slant om vad som ska göras? Nåväl, bra att läkaren till slut sagt sitt, så nu blir det att starta upp med det på morgnarna.

Har gjort ett prov för osynligt blod i avföringen, och det visar sig att det faktiskt finns. Så nu blir det väl en koloskopi framöver. Ja, är det inte det ena så är det det andra. Jag börjar misstänka att vården har ett hemligt manus: "Vad kan vi hitta på för nästa avsnitt?"

Börjar om med acetylcystein igen, för den senaste tiden har det nästan varit outhärdligt vilka mängder saliv som produceras. Det känns som om en slem–saliv-vulkan sitter i munnen och spyr ut i stora mängder. Jag kan knappt gå mellan hemmakontoret och köket utan att behöva stanna där och tömma munnen. Får se om det blir någon förändring den här gången.

Dietisten ringer och vi kommer överens om att gå tillbaka till den gamla sondmaten: tre gånger om dagen plus en näringsdryck. Magen är fortfarande i uppror och någon normal funktion syns inte till.