Immunterapitrötthetssyndromet

Långt ord som känns in kroppen. Immunterapin skördar sina offer vad gäller piggheten. Det är helt omöjligt att hålla sig vaken. Både igår och idag har jag varit tvungen att ta powernap mitt på dagen, idag blev det nästan två timmar. Käkade lite frukost och en stund efter 11 så var det bara att hoppa tillbaks i sängen och slumra. Somnar som inte men ligger och hjärnan snurrar på högvarv, men känns ändå som om det blir lite vila. 

Vi går ut en vända och går upp förbi kyrkan nästan men det är så dåligt sandat idag att vi får ta genväg hemåt igen så det blir inte så lång prommis, men skönt att komma utomhus i alla fall, det var några dagar sedan.

Slutet på veckan har också varit omtumlande. Hann ner till hockeyn i Skelleftea och fick se Frölunda trycka till SAIK och plocka tre poäng. Dom hade även gjort en minneshörna för Eva som också kämpat hårt mot sin cancer, bröstcancer, skelettet och i hjärnan. Hon somnade in för en vecka sedan och det var skönt att få komma dit för den anledningen också. Träffade Evas dotter Emma och vi snackade tillsammans både före match och i pauserna. 

Även detta har ju påverkat orken och styrkan i kroppen denna veckan. Känner sig totalt urblåst och får väl se om man orkar lite längre ikväll. Känns som om när klockan börjar dra sig mot åtta på kvällen så börjar jag gäspa och längta till kudden.

Saliv och slem är fortsatt extremt nu känns det som, men får stå ut med det. Det onda i käken kommer och går lite hur som helst. Ibland är det nästan borta och ibland tar det verkligen i. Smärtlindringen får jobba och göra sitt, men känns som om det inte räcker ibland men vill ju heller inte öka mängden. Dom som gör Torky-rullar gnuggar sina händer och jag funderar på om man skulle köpa upp lite aktier i det bolaget, för den mängd papper jag använder för att få ut saliv och slem räknas nog i kilometer per dag snart.