Strålning #22, tankning och reseplaneringsfunderingar

Nere i god tid och blir snabbt insläppt och fastspänd på bordet. Börjar första strålningen som går bra, sedan drar det ut på tiden. Då hade dom inte protoner nog som jag förstod det så det blev att ligga några minuter extra i väntan på att det skulle "tankas klart". Sedan rasslade det på och gick raka vägen till dagens CT-scan.

Surrar med Mari i receptionen när hon undrar hur status är. Hon säger att jag skall ta full dos med Alvedon/Ipren så det är en bas och ta morfin de gånger då inte A+I hjälper till. Då har jag en jämn och bra bas med smärtstillande som grund att stå på. Skönt med det flytande A+I så slipper det fastna mer i halsen och man är tvungen att köra en Heimlich-manöver på sig själv igen.

Känner mig sliten och lägger mig och vilar i 20 min innan dagens två sista möten, var slut i skallen och behövde liten form av powernap. 

Sedan tar vi en kvällspromenad och diskuterar om vi skall stanna två veckor till. Ringer Frida och meddelar att det kanske inte blir någon resa på fredag då hon erbjudit att följa med och köra delar av vägen. Kommer sedan på att medicinförrådet vi har med oss inte riktigt är anpassat för tanken att stanna kvar. Tim skall ner till Stockholm i morgon bitti 0600 och vi smsar med Amanda, som sitter på föräldramöte, och kollar om hon skulle kunna åka förbi hemma och ta med medicin upp till Luleå. Sedan får vi planera ett möte med Tim här nere för tablettöverlämning.

Gick runt på kyrkogården närmast Ica-affären och hittade en till utseendet annorlunda grav. Googlade namnet Dave Lepard och det visar sig att han var sångare i bandet Crashdiet. Vet inte hur bra kvaliteten är på bilden men i mitten i bakgrunden står en rosa burk hårspray, förstod inte varför, innan jag hittade vem han var.

Paprikasoppa till middag, perfekt avvägd vad gäller Scoville värdet som gått neråt till acceptabla nivåer. Nämner för receptionen att vi kanske blir kvar ett tag och det är inte några problem då 315 inte är uthyrt i helgen.

Amanda ringer när hon är hemma i sovrummet och vi guidar henne till det som skall tas med hit ner. Vilken grym lösning det blev på problemet och sådan tur att Tim skulle ner till Gävle och passerar här imorgon. Ringer Frida och säger att vi inte åker upp och det första hon säger att då bokar jag in den 20/9 min sista dag här och blir co-driver på resan upp. Tacksam är bara förnamnet! En sådan bra avslutning på en resekaosplanerings-eftermiddag.

Går upp till receptionen och bokar fast rummet i två veckor till, Madde har lite strul med datumräkningen men får till det till slut. Så nu slipper vi packa och ha resväskan i bagagerummet och ha det permanent resterande tid, det är ju bara lite drygt två veckor kvar.