Tandläkaren.

Fick gå in till tandhygienisten och påbörja lite putsning på tänderna, när tandläkaren kommer in. Hon säger att vi ju hade pratat på telefonen. Jag ifrågasatte henne vad hon menade med att tanden skulle dras, och hon sa att så hade hon fått det så från Umeå. Det visade sig också att hon hade sagt fel sida till mig, hon sa höger, men menade vänster. Tur att det inte var kallbrand i vänster ben, och hon skulle amputera höger.

Hon kikar och ser att det inte ser så bra ut på insidan runt tanden. Hon undrar om jag vill dra ut den, och jag säger bara som så att jag är inte nån läkare och kan inte avgöra det, det är ju ditt jobb säger jag. Hon frågar om jag kan hålla rent runt tanden och håligheterna längst bak, och jag får ju säga att det inte är så lätt. Vi kommer till slut överens om att hon skriver en remiss till Sunderbyn där dom får titta på tanden och avgöra om den ska dras eller inte.

Sedan blir ju det den gamla vanliga diskussionen om vilka lokalbedövningsmedel jag tål, och jag får ju säga i princip alla eftersom jag alltid reagerat mycket starkt, så som total avsimmad i 15-20 minuter hos tandläkaren för många årsedan. Sedan har det vart en annan klart värre incident också, så jag säger N E J till dom som ens kommer i närheten av att föreslå lokalbedövning.

Får tänderna putsade och hygienisten lägger på nån flourlack på tänderna och sedan bokar vi en tid till den 8 maj. Så det är väl bara att vänta och höra när det dimper ner nåt brev från Sunderbyn och männen med hovtängerna kommer och ska slita ut delar ur min kropp.