Fredagen avklarad

Seg mest hela dagen men full fart hela dagen. Hinner dra igång lite jobb innan det är dags att sticka iväg till tandhygienisten för en sista rundsmörjning i munnen. Vet ej om jag missade, men jag trodde att jag skulle få mer info om hur jag ska bete mig framöver samt vilka produkter jag ska köpa för att hålla tänder och mun i skick när man börjar nere i Umeå.

"Chockar" en del kollegor i och med att jag börjat käka lunch på dagarna, men har man fått order av dietisten att BMI-siffrorna skall öka så mycket det går så vad ska man göra? Samt att man trycker i sig näringsdryckerna och kladdiga chokladkakor under dagen, och som avslutning på kvällen så är det som gött att dra i sig ett  halvliters glasspaket.

Kändes som en konstig känsla idag. Kändes som om man inte tillhör nånting, eller nån som har nåt ansvar för mig eller att jag inte har nånstans att vända mig med frågor mm. Tänkte sätta mig och maila Ulrika, sköterskan i Piteå, och höra med henne om vad som egentligen händer. "Tillhör" jag Piteå Öron-Näsa-Hals, eller Umeås? Är det på Onkologen i Umeå som ska handha mig eller sköterskorna på patienthotellet? Får känsla av att man står i mitten och alla instanser bara flyter runt och man känner inte nån hemvist nånstans. Precis när jag ska skriva meddelandet, ringer Ulrika, för att höra hur jag har det. Snacka om timing i tanken!

Hon förklarar att jag inte är bortglömd alls, det är tre läkare från Onkologen, Strålenheten och ÖNH, som skall besluta om vad som ska göras. Hon trodde att dom antagligen redan haft möte (i onsdags, mötesdagen för den grupperingen) om mig, men att dom troligtvis ej fått svar på de prover som togs i tisdags, så dom kommer säkert att ha nytt möte på onsdag, nästa vecka. När dom har funderat och klurat ut hur min behandling skall genomföras, vad för typ av tumör det är mm mm, så kommer dom att kontakta mig, och då är det i princip att packa väskan och fara. Får lite mer info igen om de sköterskor som sedan finns på hotellet, att är det nånting där nere ska jag aldrig tveka att ta kontakt med dom. Surrar lite om halsen, och att i alla fall sömnpillren gör susen som gör att jag sover obehindrat. Skulle det vara nånting under tiden så är det bara att maila eller ringa Ulrika. Känns som om man skulle slå upp "jourhavande medmänniska" i ordlistan, skulle det stå Ulrika och en bild på henne.

Glass till extrapris på Kvantum, bunkrar upp ett gäng på vägen hem. Middag blir resterna av blodpalten och renköttet, så nu pekar naveln rätt ut i den stinna buken. Underbart gott!